Mammas och pappas hund, delvis min med då han kom till våran familj när jag var 17 år och bodde hemma.

Vad tiden flyger och det syns på han att åren hinner ikapp honom med.
Det gör mig så otroligt ledsen att även Nerons tid kommer vara kommen.
Man tar visa saker för givet.
Han är liksom där hos mamma varje dag.

Men vi får leva i nuet.
Älskade Neron!