Skrivs det inte många rader här inte.
Jag har då valt att inte blogga på ett tag. Kommer skriva några rader ibland.

Ta hand om er!

Mycket har hänt sens jag skrev här!

Vi är hemma från våran resa! Vi hade det underbart!
Vi har flyttat från lägenheten till låghus!
Jag är 8 veckor från beräknad förlossning.

Vi mår annars bra!
Lika som hände under min graviditet med Lyon, blogg lust lika med noll.
Och under resan hade jag knappt tid med mig själv.. Nästan!

Gå in på Aftonbladet och läs!

Lyon är i andra ronden av hosta och förkylning så det betyder ingen dagis.
Men det gör inte så mycket, vi myser på här hemma!

Köpte min första julklapp idag. Eller rättare sagt fick den levererad! Känns extra mysigt!!
Snart jul! Kul!!

Jag tänker mycket. Jag tror jag aldrig tänkt så mycket som jag gör nu. Jag finner inge ro och det spinner i huvudet på mig.
Till slut kommer huvudvärken.

Jag nojar över resan.
Jag få ångest när jag lämnar Lyon på dagis.
Jag är trött att jag orkar inte gå ut.
Jag orka inte vara mig själv och önskar att jag var någon annan för en dag.
Jag undrar hur nästa barn blir.
Hur kommer livet se ut med två små barn?
Ska vi bo kvar ska vi flytta?
Vart ska vi ta vägen?

Det bara snurrar och jag finner Inge ro.

Tror semestern är väl behövd!

Som ni har märkt är inte bloggen aktiv ett dugg... Och jag kommer lägga in några inlägg då och då.
Men vi tar en pause till nästa år.
När det händer lite mer grejer!

4 december ska vi på ultraljud.
7 januari åker vi utomlands och då ska jag blogga så mycket jag kan!

Just nu är jag trött och sliten, springer efter en 1 åring med en kula i magen och jobbar nätter så orket är bortblåst!

I december jobbar jag extra mycket för.

Så vi ses soon!

Skulle mitt barn misshandla ett annat barn och mobbas.. Skulle jag känna mig så jävla misslyckad som förälder.

Har jag inte uppfostrat mitt barn rätt?
Det är skandal!! Vart fan är föräldrarna till dom här mobbar ungarna?!

Jag bli ledsen. Jag blir rädd.
Är det denna värld mina barn ska växa upp i? ..

Efter 2 dagar har vi Lyons pass i våra händer! Snacka om fort!

Nu är det lite strul med resan då dom ska ändra våran resplan.

Men det löser sig. Det måste det göra.

Lyons pass är taget hos polisen och om en vecka har vi den i handen.
Alltså snart närmas sig resan! Fy vad vi längtar!

Många planer och idéer jag har i huvudet. Jag vill mer med mitt liv. För mig och min familj.

Spel nörd nr 1

När man vill ge bort lite roligare saker så är det tradera som gäller för mig.
Hittar alltid något speciellt och roligt som alltid blir uppskattat.

Min familj är star wars nördar även jag. Så då hittar man alltid lite roligare saker på tradera. Hoppas på vinst och ett bra pris.

Vi är lite tråkiga på bloggen just nu. Vi har fortfarande inskolning på dagis så det tar mycket på kraften.

Ska bli bättre. Snart.

Ja, livet är i full rulle. Alla rutiner och måsten görs och den tid jag får för mig själv. Vet ni vad jag gör då? Sover!

Jag har aldrig fattat folk när dom har sov problem. Jag kan fan sova jämt! Hur länge som helst.

Dock går inte det nu. Och jag försöker ta igen all sömn jag kan få!

Min vardag är så långt i från några år sedan!

Idag ligger jag och sover 21.00 så kära vänner ingen idé att ringa mig då. Jag nannar.

Fattar ni?! Haha. Så börjar dagen 7.

Love it.
Nu är jag vaken bara för att jag är på jobbet! Och nu jobba vidare!

Medan Lyon lär känna lärarna få jag sitta och läsa föräldrar & barn.
Ovanligt.
Skönt.
Men ångest för på torsdag ska jag lämna Lyon själv!

Det ska gå bra? Klart det ska!

I år är snön tidig. Jag sitter hos mamma med tjocktäcket runt om mig.

Lyon traskar omkring och blir ompysslad av morbröderna. Jag hör han prata högt och glatt med dom i sitt baby språk så klart.

Äntligen är det lite ljust på backen, jag gillar snön. Och veta att vi inte kommer vara här hela vintern rädda mig från en liten depression.

Så klart kan jag inte sluta fundera på framtiden. Med ett till barn på väg och Lyon som gör framsteg i allt.
Man märker nu hur tiden flyger och allt förändras.

Jag älskar varje sekund. Jag blir äldre. Och förr var jag liv rädd för rynkor och häng pattar. Nu hoppas jag att jag får ett lång liv så jag kan se mina barn bli vuxna och se dom få egna barn.

Nu finns en annan rädsla. Dö ung.
Skulle det va så, Guds vilja .

En till sak, sedan jag fick Lyon har min tro växt! Jag har aldrig vart troende för den delen. Men nu måste det finnas något större. Så ja, efter 25 år är jag troende. På riktigt. På mitt sätt!