Som många vet ska jag resa till Chile i Januari. Något som jag tänkt på mycket dom senaste dagarna.

Jag var där för snart 4 år sedan och ja, mycket har ju hänt på 4 år.

 

Jag själv skaffa kille vart sambos och efter 3 år skaffade vi barn.

I Chile har jag ju min syster som ni vet fick barn i Augusti.

Men jag har en jätte fin och nära relation till många av mina kusiner, utan dom tror jag inte jag skulle uppskattat det jag har idag.

 

För helt ärligt vi är jävligt bortskämda här i Sverige, vi har allt. Iphones har vart andra unge och man har minst två datorer i varje hem.

 

Där är livet annorlunda, man är tacksam för det man har och det man vill ha kämpar man för.

 

Men en kusin gör mig orolig. Jag är rädd att när som helst få höra att han supit ihjäl sig eller blivit mördad.

För ja han bor inte i världens bästa område precis.. Och tyvärr ett år efter jag åkte valde han fel väg.

Han hoppade av skolan, börja jobba. Nu tänker alla han jobbar ju i allafall...

 

Min kusin och hans 2 syskon har inte haft ett lätt liv. Deras föräldrar separerade 1997 efter det gick allt åt helvete.

Mamman anmälde min morbror för misshandel (som alkis, tror jag att han slog henne och barnen fick säkert några örfilar nån gång).

Han åkte in, kom ut då inga bevis fanns.

Soc kopplades in. Och båda föräldrarna tappade vårdnaden om barnen. Det förstår man.. Min morbror alkis och mamman vart en madrass .. Say no more.

 

Barnen levde på olika hem och foster hem i 10 år.

Den äldsta, han som jag är orolig över. Var inte samma pojke. Livet hade sugits ur honom. Han pratade knappt och va tillbaka dragen. Skillnaden va så stor att jag som oxå var ett barn reagerade.

 

Dom fick äntligen flytta hem och leva ett vanligt liv? Min morbror är inte tätt och bara ungarna har mat och kläder så är det lungt.

Men han ställde aldrig några krav. Gö bra ifrån er i skolan, va duktiga ni är eller bara säga orden jag älska dig fanns inte.

Så klart va det svårt, min morbror har inte heller haft världens bästa uppväxt. Min morfar var diktatorn själv.

 

MEN!

Om man själv har haft ett helvete under sin uppväxt vill man inte det bästa för sina barn??

 

Nu min kusin jobbar som att plocka grönsaker. Men efter ett år slutade han. Nu gör han inte mycket, jo han super som ett as och lägger upp resultaten på festerna på facebook.

Och hänger med kriminella...

 

Jag som inte ens bor där, hur fan ska jag hjälpa han? Min stora sorg är dom här kusinerna. SOm jag skriver till på facebook att jag älska dom. Så att dom få höra det av någon.

 

Jag vill till Chile, men jag är rädd vad jag ska se..

Jag önska jag kunde spola tillbaka tiden och att jag var själv vuxen. Då skulle jag gjort många saker för att få deras sorg ogjord.