Skrivs det inte många rader här inte.
Jag har då valt att inte blogga på ett tag. Kommer skriva några rader ibland.

Ta hand om er!

Mycket har hänt sens jag skrev här!

Vi är hemma från våran resa! Vi hade det underbart!
Vi har flyttat från lägenheten till låghus!
Jag är 8 veckor från beräknad förlossning.

Vi mår annars bra!
Lika som hände under min graviditet med Lyon, blogg lust lika med noll.
Och under resan hade jag knappt tid med mig själv.. Nästan!

Gå in på Aftonbladet och läs!

Lyon är i andra ronden av hosta och förkylning så det betyder ingen dagis.
Men det gör inte så mycket, vi myser på här hemma!

Köpte min första julklapp idag. Eller rättare sagt fick den levererad! Känns extra mysigt!!
Snart jul! Kul!!

Jag tänker mycket. Jag tror jag aldrig tänkt så mycket som jag gör nu. Jag finner inge ro och det spinner i huvudet på mig.
Till slut kommer huvudvärken.

Jag nojar över resan.
Jag få ångest när jag lämnar Lyon på dagis.
Jag är trött att jag orkar inte gå ut.
Jag orka inte vara mig själv och önskar att jag var någon annan för en dag.
Jag undrar hur nästa barn blir.
Hur kommer livet se ut med två små barn?
Ska vi bo kvar ska vi flytta?
Vart ska vi ta vägen?

Det bara snurrar och jag finner Inge ro.

Tror semestern är väl behövd!

Som ni har märkt är inte bloggen aktiv ett dugg... Och jag kommer lägga in några inlägg då och då.
Men vi tar en pause till nästa år.
När det händer lite mer grejer!

4 december ska vi på ultraljud.
7 januari åker vi utomlands och då ska jag blogga så mycket jag kan!

Just nu är jag trött och sliten, springer efter en 1 åring med en kula i magen och jobbar nätter så orket är bortblåst!

I december jobbar jag extra mycket för.

Så vi ses soon!

Skulle mitt barn misshandla ett annat barn och mobbas.. Skulle jag känna mig så jävla misslyckad som förälder.

Har jag inte uppfostrat mitt barn rätt?
Det är skandal!! Vart fan är föräldrarna till dom här mobbar ungarna?!

Jag bli ledsen. Jag blir rädd.
Är det denna värld mina barn ska växa upp i? ..

Efter 2 dagar har vi Lyons pass i våra händer! Snacka om fort!

Nu är det lite strul med resan då dom ska ändra våran resplan.

Men det löser sig. Det måste det göra.

Lyons pass är taget hos polisen och om en vecka har vi den i handen.
Alltså snart närmas sig resan! Fy vad vi längtar!

Många planer och idéer jag har i huvudet. Jag vill mer med mitt liv. För mig och min familj.

Spel nörd nr 1

När man vill ge bort lite roligare saker så är det tradera som gäller för mig.
Hittar alltid något speciellt och roligt som alltid blir uppskattat.

Min familj är star wars nördar även jag. Så då hittar man alltid lite roligare saker på tradera. Hoppas på vinst och ett bra pris.

Vi är lite tråkiga på bloggen just nu. Vi har fortfarande inskolning på dagis så det tar mycket på kraften.

Ska bli bättre. Snart.

Ja, livet är i full rulle. Alla rutiner och måsten görs och den tid jag får för mig själv. Vet ni vad jag gör då? Sover!

Jag har aldrig fattat folk när dom har sov problem. Jag kan fan sova jämt! Hur länge som helst.

Dock går inte det nu. Och jag försöker ta igen all sömn jag kan få!

Min vardag är så långt i från några år sedan!

Idag ligger jag och sover 21.00 så kära vänner ingen idé att ringa mig då. Jag nannar.

Fattar ni?! Haha. Så börjar dagen 7.

Love it.
Nu är jag vaken bara för att jag är på jobbet! Och nu jobba vidare!

Medan Lyon lär känna lärarna få jag sitta och läsa föräldrar & barn.
Ovanligt.
Skönt.
Men ångest för på torsdag ska jag lämna Lyon själv!

Det ska gå bra? Klart det ska!

I år är snön tidig. Jag sitter hos mamma med tjocktäcket runt om mig.

Lyon traskar omkring och blir ompysslad av morbröderna. Jag hör han prata högt och glatt med dom i sitt baby språk så klart.

Äntligen är det lite ljust på backen, jag gillar snön. Och veta att vi inte kommer vara här hela vintern rädda mig från en liten depression.

Så klart kan jag inte sluta fundera på framtiden. Med ett till barn på väg och Lyon som gör framsteg i allt.
Man märker nu hur tiden flyger och allt förändras.

Jag älskar varje sekund. Jag blir äldre. Och förr var jag liv rädd för rynkor och häng pattar. Nu hoppas jag att jag får ett lång liv så jag kan se mina barn bli vuxna och se dom få egna barn.

Nu finns en annan rädsla. Dö ung.
Skulle det va så, Guds vilja .

En till sak, sedan jag fick Lyon har min tro växt! Jag har aldrig vart troende för den delen. Men nu måste det finnas något större. Så ja, efter 25 år är jag troende. På riktigt. På mitt sätt!

Låt snön vara kvar och låt det komma mer!!!
Vintern är här och mycket skoj planerar vi in!

Nu har tia Katherine vart i farten igen och köpt en jätte fin pyjamas till våran Lyon.
Vi är fattig på pyjamas så det kunde inte ha blivit bättre!!

Tack! Till alla fina som är underbar mot min lille son! Ni vet vilka ni är!

Lyon har troligen blivit smittad han med.
Perfekt! Vi som har haft inskolning på Lyons fina förskola!

Få se hur han mår i morgon.
Om han är smittad eller ej.
Både jag och Yaro har haft så vi hoppas på INTE!

Jag får snart ett psyk bryt! Lyon har ALLTID vart duktig på äta.
Nu har det hoppat fram ett par tänder längst bak och ungen har vart omöjlig.
Samt tror jag en förkylning är på g.

Men vad gör man? Hur får jag ungen äta?!
För vet ni vad han kör för stil nu?

Jo han äter MINIMALT under dagen. Klockan 02.00 vaknar ungen av hunger han bara skriker rakt ut.
Och vägra ta typ allt man erbjuder dom första 30 minuterna sen ger jag upp och gör mackor.
Han trycker i sig.
Sen tar det ytligare 2 timmar att somna om.

Ja denna nya rutin knäcker mig.
Jag hoppas det upphör när vi åker hem!

Glömde visa mina fina naglar :)

Lyon håller på få tänder... Det måste fan vara det värsta han och jag vet.
Han är helt gnällig och vill att man ska bära han hela dagen.. 11 kg hela dagen. Sen äter ungen skit dåligt..

Så när tror ni han vill äta? Jo mitt i natten så där vid 3 grinar ungen av hunger och det är bara att glatt kliva upp och förbereda något.

Det roliga är att så fort han är mätt somnar han lika fort. Och här ligger jag......och vänder mig....

Haha älskade Lyon! Mamma Loves you!

Jag skrev världens inlägg i ren ilska.
Man ska inte handla när man är hungrig samma gäller att man inte ska blogga i ilska.

Om det är graviditets hormoner som spökar och jag över reagerar? Bra fråga.
Dock känns det skönt nu.
Att ha dom jag har (ni vet vilka ni är) och kan avsluta ytligare ett kapitel.

Andas in andas ut se mot ljuset och var lycklig!

Nu är vi i Uddevalla hos mina svärföräldrar.
Resan var betydligt mycket bättre än tåg... Vilken skillnad.

Fast jag gruvar mig lite för Chile resan.
Lyon vart fort rastlös och gnällig på grund av trycket uppe i luften!

Vi får hoppas på det bästa.
Dessutom börja min mage växa något otroligt fort!
Kände att jag knappt fick plats i stolen haha.

Jag är på jakt efter en ny vagn. Syskon vagn rättare sagt. Och ja det är lika jobbigt som bara hitta en enkel vagn.
Dock kommer vi köpa en begagnad.

Vagnen vi har gick på 6500. Och det känns som att man kunde lika gärna köpt en begagnad.
Men jaja, det var väl min graviditet första barnet tjosan som talade.

Ja för er som inte vet det än.
Vi väntar nr två!

Mer om det sen!
Nu jobb!

Dom senaste dagarna har jag känt mig lite eller rättare sagt väldigt deppig.
Om det har med höst vädret att göra ?

Jag bruka inte gråta för mig själv och undra vad är meningen med allt?

Vem är det liksom.
Men här om dagen på väg till jobbet jag gick lite tidigare än vanligt.
Gick en liten om väg. Där mitt i mörkret.
Grät jag som aldrig förr. Och jag tänkte hur fan ska jag gå till jobbet så här?!

Tanken slog mig varför lever jag? Och jag fatta inte vart allt kom ifrån!!
Jag ville dö, just då!
Sen kom Lyon upp i skallen på mig och jag skämdes!
Vad fan håller jag på med??

Torkade bort tårarna och tänkte för mig själv bit i hop!

Jag har haft väldigt mycket på senaste och jag sover inte som jag ska när jag jobbar. Kroppen sa i från och jag bröt ihop där mitt i skogen.

Jag vill inte göra något. Jag vill inte jobba gå ut eller något.
Sen får jag ångest, stackars Lyon.
Har hängt bara med sin deppiga morsa hela dagen.

Va fan är det med mig?!
Trots vad det nu än är. Jag älskar livet annars och jag vet att det är bara nu.
Jag vill aldrig falla så långt ner att jag inte vill leva som jag gjorde gör en kort stund.
Det är inte jag och den delen skrämde mig.

Jag vill se ljuset igen men först måste jag gå igenom skuggan.