Jag tänker mycket. Jag tror jag aldrig tänkt så mycket som jag gör nu. Jag finner inge ro och det spinner i huvudet på mig.
Till slut kommer huvudvärken.

Jag nojar över resan.
Jag få ångest när jag lämnar Lyon på dagis.
Jag är trött att jag orkar inte gå ut.
Jag orka inte vara mig själv och önskar att jag var någon annan för en dag.
Jag undrar hur nästa barn blir.
Hur kommer livet se ut med två små barn?
Ska vi bo kvar ska vi flytta?
Vart ska vi ta vägen?

Det bara snurrar och jag finner Inge ro.

Tror semestern är väl behövd!